Historik

Sockerbruket anno 1894
Bruket uppfördes mellan år 1893-1894 efter tyska typritningar, något som innebar att byggnaderna kunde uppföras på ett snabbt och effektivt sätt. Under byggnationen av fabriken användes cirka 2 miljoner tegelstenar – en hel årsproduktion för ett skånskt tegelbruk. Lönerna för exempelvis murare och hantlangare under år 1893 var cirka 35 öre respektive 20 öre per timme och för grovarbetare cirka 15 öre.

Brukets geografiska läge härleds till närheten till järnväg, vattendrag, torv och sockerbetsodlingen. Sockerbruket byggdes från början som ett råsockerbruk och hann inte bli mer än ett år innan hela fabriken en dag stod i brand. Lyckligtvis byggdes  allt upp igen med rekordfart.

Under 1890-talet var arbetsåtgången cirka 1000 timmar per hektar och här ingick jordbearbetning, sådd, skörd och transport. Detta kan jämföras med början av 2000-talet då arbetsåtgången var motsvarande cirka 9 timmar per hektar. År 2011 var det ca 7 timmar.

 

Karpalund 1910-1930
Inga större ombyggnationer gjordes på själva fabriksbyggnaderna fram till 1957. 
Åren innan dess, dvs.från 1914-1957 byggdes nya transportbanor,en smedja,
oljeföråd, kopparslageri, snickeri, rörverkstad, arbetarbaracker samt att man 
ändrade takbeklädnad på byggnaderna för den stora brandrisken. 


Karpalund 1957-1980

1950 talet ändrades sockerbrukets Betmottagningen 1957 inriktning från att ha 
varit ett råsockerbruk till att bli ett strösockerbruk. En stor rationalisering inleddes 
där man byggde betmottagning, sockersilos och magasin. Hela fabriken moderniserades 
samt att man gjorde en högre påbyggnad av fabriken. 1969 byggdes en ny torkanläggning 
för betproduktionen så att betmassan kunde förädlas ytterligare. Under 1980 talet var 
det dags för en modern anläggning vattenrening.
Karpalund 1981-2001
Rationalisering svepte inte bara över Karpalunds sockerbruk utan även över 
hela näringen. 1989 togs ett beslut om att sockertillverkningen skulle koncentreras 
på ett fåtal sockerbruk och där ingick inte Karpalund. 
Efter Karpalunds nedläggning 1989 har koncentrationen fortsatt och år 2001 återstod 
endast två sockerbruk, Örtofta och Köpingebro, som vardera vägde in ca 16 000 ton 
betor om dagen år 2001. Karpalund hade år 1989 vägt in 2850 ton betor om dagen. 

Arlövs sockerbruk är fortfarande i drift men endast som ett sockerraffinaderi. Köpingebro sockerbruk har nu också upphört och allt koncentrerat till Örtofta sockerbruk som vägde in under år 2010 ca 20000 ton betor.

Mellan 1990-1994 demonterades mängder av fabrikens maskiner. En del av dessa 
skickades till andra svenska sockerbruk, men den största delen av maskinerna såldes 
vidare till Litauen. 
Då demonteringen var avslutad såldes bruket till BPS (Bröderna Petterssons Återvinning) 
i december 1993. Från början hade BPS planer på förändra fabriksbyggnaden till en lagerhall, 
men fabriksbyggnaden var i mycket dåligt skick där fukt och kyla hade gjort sitt. 
Därför bestämde vi oss 1995 för att riva fabriksbyggnaden, betmottagningen och några andra 
nedgångna byggnader. Arbetet slutfördes 2001. Över 2500 ton järnskrot och ca 8000 – 9000 m3 
betong, jord och tegel fanns i byggnaderna. I dag lagras stora mängder spannmål till Nordic Suger 
 i några av de kvarvarande byggnaderna.

Karpalunds Sockerbruk är nerlagt 
för alltid men området lever i högsta grad och skall fortsätta utvecklas i framtiden. 

Mera information om Karpalunds Sockerbruk och andra sockerbruk kan du läsa i boken
”Sockrets katedraler” av Jean-Paul Darphin. I Arlövs sockerbruks arkivmuseum finns allt om 
Sveriges sockerhistoria under ledning av Lennart Rantzow, som innehar en stor och värdefull kunskap 
inom detta ämne.